En ledarhund är en hund som tränats för att hjälpa en person med synnedsättning.
De flesta ledarhundar är labradorer men en del andra raser används också, såsom schäfer och storpudel. Personen som har ledarhund kallas för ledarhundsförare. Tillsammans utgör ledarhunden och ledarhundsföraren ett ledarhundsekipage.
Jag har ledarhund för att den ger mig ett mer självständigt och friare liv och hjälper mig så att jag kan klara av de påfrestningar som finns i samhället.
Mathilda, 25 år, Stockholm
Redan som valp får hunden göra olika tester men ledarhundsexamen tar den först vid två års ålder. Förare och hund träffas nu för första gången. De går kurser ihop för att lära känna varandra. De fortsätter att träna tillsammans tills ledarhunden går i pension, ofta runt tio års ålder.
Min ledarhund har gjort mig hel. Jag kan vara mig själv nu. Jag kan vara spontan och utåtriktad på ett sätt som inte var möjlig tidigare. Jag vågar mer, rätar på ryggen och känner mig stolt. Hon får mig att tycka om mig.
Finn, 43 år, Göteborg
Ledarhunden är ett ovärderligt hjälpmedel. Som kompensation för avsaknaden av syn hjälper ledarhunden sin förare genom att förhindra att föraren går in i saker, varnar för hinder och kanter, visar var det finns till exempel övergångsställen, trappor och
bänkar. Den kan också hjälpa sin förare att hitta till exempel en busshållplats eller till disken eller utgången i en butik. Men det är alltid föraren som ska kunna vägen, hunden följer förarens kommandon och varnar eller väjer för oväntade hinder.
Ledarhunden ger mig trygghet, möjlighet att röra mig snabbt och fritt i samhället på våra kända vägar. Det är en trogen kompis som är det finaste hjälpmedel som ger högsta livskvalitet och som aldrig sviker!
Britt-Marie, 78 år, Västervik
Historik
Hundar har länge använts för att praktiskt hjälpa människor. Under första världskriget användes gasattacker på slagfälten. De gjorde att många soldater förlorade synen. Efter kriget började man i Europa och USA att utbilda ledarhundar för att de blinda soldaterna skulle kunna fortsätta arbeta, och delta i samhällslivet. Det blev snabbt succé och
snart fick fler med synnedsättning tillgång till ledarhund.
Sverige fick sina första ledarhundsekipage på 1930-talet och i dag har Sverige närmre 300 ledarhundsekipage. Sammanlagt finns det drygt 30 000 ledarhundsekipage i världen. Cirka hälften av dem finns i Nordamerika och Storbritannien. I de flesta länder är det välgörenhet som bekostar ledarhundsverksamheten. I Sverige är det staten som
finansierar hela ledarhundsverksamheten, inklusive veterinärkostnaderna. Förarna står för foder, kloklippning och andra småutgifter.